.

Sommaren 2010 var helt sjuk. En av dom värsta i mitt liv, absolut, samtidigt som den var så himla fin. Jag hittade mig själv.. det gjorde jag. Jag hittade en människa som jag trivdes med och som jag faktiskt ville vara. Innan var det hela tiden "vi". Det spelar ingen roll att du inte vill vara en sån, man kommer alltid till den punkten då man blir "vi" istället för "jag". Jag trodde att jag hade fått koll på läget igen. En enda sekund är vad som behövs för att du ska falla tillbaka dit. Dit ner, till botten. Men jag vet nu att det bara finns en väg att ta sig därifrån, och det är uppåt.

Men tjenare!
Nu är en elak djävel tillbaka. Som det har krigats, det har varit blodbad, huvuden har fallit. Men det är inget världen behövar oroa sig över längre. Det femte världskriget är över. En gång för alla (för tag nu i alla fall). Många har offrat sina liv, mycket blod har splitts och många lever nu hemlösa. Som vi har väntat och väntat och väntat och väntat och väntat. Men nu blev det för mycket! Någon var tvungen att ta tag i det hemska som skedde i ute i världen. Jag gjorde det. Jag behövde det. Jag lyfta bördan från så mångas axlar och nu äntligen kan vi andas ut. Johannas blogg är tillbaka.