.

Jag känner att jag inte kan tillfredsställas nu. Jag känner att jag går och väntar på nått, jag är inte säker på vad men något som kan få mig att känna mig lugn. Just nu är jag stressad över ingenting. Min mage känns som den är ut och in hela tiden. Jag är inte ledsen, jag är inte arg eller trött. Jag är inte glad eller lycklig. Jag står stilla någonstans i mitten och är bara allmänt grå. Jag väntar på nått. Men än vet jag inte vad..

I tisdags bestämde jag mig för att släppa den där gråa Johanna och gå in i en mer färgglad person. I den onyktra Johanna som jag vet att ni alla tycker så mycket om. Jag tog tag i mitt liv, öppnade en vin och åkte iväg på en studentskiva, den allra underbaraste av dom alla Linorna som finns, min Lina! Det var galant ska jag säga er. Vackert, suddigt och ett svagt minne av allting. Det är då livet är som bäst!


♥




Jag skulle vilja citera en klok tjej:
"Och även om det vid den tidpunkten kändes som en omöjlighet så blir det faktiskt ljusare. Solen stannar lite längre om dagarna och värmer lite mer under ögonen. Snön smälter ju faktiskt i år igen trots att den just då var djupare än någonsin. Vi börjar omvandla de sena kvällarna till tidiga mornar och alla börjar nu på riktigt drömma om den där sommaren. Den där sommaren som ska bli den bästa någonsin. I tanken är vi redan där. Det är väl det som är det finaste med våren. Att drömmarna inte är riktigt lika långt ifrån att bli förverkligade och förevigade. Det börjar finnas hopp om nattdopp i månljuset vid en brygga. Det börjar finnas hopp om myggbett som kliar och ryggar som svettas när man i eftermiddagssolen står och ser det där bandet som aldrig kommer att låta bättre än vad det gör just då. Våren känns för mig alltid som början på allting. Allt det där man älskar ligger framför fötterna som bara längtar efter att få ta det första danssteget. Men våren låter oss längta lite till, håller oss kvar lite längre, så att när sommaren väl tar fart är musiken högre och strålkastarna starkare än någonsin." ELIN

♥